2011/08/23

Om loppisrunda längs väg 363.

Åker man längs väg 363 från Umeå och inåt landet kommer man till loppishimlen.
Man får vara beredd på att åka långt.


Och man får fika på de vackraste platser.



På vissa ställen går man in i gamla boningshus fyllda från golv till tak.
(Titta Kulturgryningen, eternitplattor!)



Och på somliga ställen kan man köpa eftertraktade soffgrupper för tvåtusen kr.
(Tur att jag inte ville ha den, då hade jag grämt ihjäl mig på att det ej går checka in soffgrupper på flyget.)

Och kommer man hem utan ett enda fynd har man verkligen haft otur.
Men kul ändå, eftersom bilturer med familjen.
Med fika i en korg i bagaget och olika samtalsämnen och sedan mil av tystnad och egna tankar.
Är bland det mysigaste jag vet.

3 kommentarer:

Anna sa...

JÄÄÄÄÄÄÄH!!! Såå snyggt, det där är vad jag kallar en perfekt kombination mellan att bevara och förnya.
Soffgruppen sedan... oh my... en historia för sig.

Magpies at Sunrise sa...

åh, gungstolen gjord av en pantburk (?) jag vet att jag sett en sån förrut, nån jag känt hade en sån, men jag kommer inte ihåg vem... fina bilder som vanligt!

Joanna sa...

bevara och förnya kan bli så himla bra ibland.
tänk inte på soffgruppen, man får bara orolig mage av det.

magpies,
när jag var liten var det någon i min närhet.
kanske tant olga på andra sidan gatan.
som hade en sån fast med vinröd dyna.

jag tyckte den var något så oerhört vackert, beundrade alla snirklar och att den var så liten.
fattade inte hur någon kunde vara så begåvad att göra underverk som den.