Det känns lite extra konstigt med magen den här gången.
Eftersom den aldrig egentligen hann bli sig själv igen sedan förra graviditeten.
Så den är nog lika delar mer utputande, lika delar att jag inte drar in den längre och detta i kombination – redan stor mage.
Jag känner även ett behov att få förklara det här med tröttheten.
I maj och juni var jag hemskt trött av den där början av graviditeten-tröttheten som är så överväldigande och helt omöjlig att stå emot.
Jag låg i soffan och sov så fort jag kom hem från jobbet.
Dock inte likadant som förra gången, då min käraste fick väcka mig för middag och för att gå till sängs för natten.
Det blir väl så när man redan har ett barn, som behöver uppmärksamhet och kärlek och vård.
Däremot är det inte alls den typen av trötthet jag talade om i min efterfrågan om hur ni andra mår och gör för att vara pigga.
Den tröttheten har varat i två år (har ej varit gravid i två år) och är på ett sätt som inte handlar om att vilja sova.
Den tröttheten är mer av arten att jag inte längre varit förmögen att planera saker, eller åka för att träffa vänner någonstans eftersom blotta tanken på att gå utanför hemmet gjort mig utmattad.
Den tröttheten har fått mig att avboka saker och ligga kvar under filten i soffan, och stannat hemma när de andra två i min familj gått ut i sommaren.
För att jag inte orkat resa mig upp, kamma håret, dra på strumpor och klänning och ta på mig skorna.
Men visst har det konstanta illamåendet som jag haft.
Dygnet runt.
Sedan slutet av maj fått mig att bli rätt less.
Men mer viljelös snarare än orkeslös.
Nu har jag däremot fått medicin mot det hela (varför inte redan i juni hela sommaren kunde ha räddats?) och jag hoppas det blir bättre.
10 kommentarer:
Vad fin du är!
När jag var helt utmattad, gråtfärdig och skakig hos barnmorskan yttrade hon en enkel mening som har följt med mig under båda mina graviditeter och amningsperioder, och det var det simpla "VAD är viktigt?" Det var så himla smart! Och med de orden har det varit lättare för mig att säga nej, avboka och strunta i att göra saker utan dåligt samvete. Innan ville jag bara vara "supermorsa" om du förstår vad jag menar.
Inte menat att du inte kan säga nej etc. Mer att det är ju okej att vara hur trött som helst och inte göra något. Trist att höra att du mått illa så länge dock.
Krya på dig.
fin är du i magen i alla fall :) sen tror jag inte du ska klanka ner på dig själv heller för att du inte har orkat så mycket på sista tiden. det kanske kan få vara så en period i livet. men... som du beskriver det så låter tröttheten mycket som nedstämdhet tycker jag...? hoppas hursomhelst att det vänder och att du finner energi och glädje igen.
det där låter som min trötthet. Den höll i sig i så lång tid att jag inte minns när den började. Nu är den borta för det mesta, för att vissa dar helt helt återta mig och så ligger jag där platt från morgon till kväll.
gratulerer så masse med det andre barnet!
Jeg hadde også en tid der jeg slet veldig. jeg kunne hverken sove eller gå ut eller gjøre NOE - og for meg var det også medisin som hjalp. Så jeg håper dte hjelper deg fort og det blir jo sikkert snart helt fint :)
"Vad är viktigt(igast)" är alltid den mest aktuella och klokaste frågan! Ibland får man sinnesfrid utav tvättastädadamma ibland behöver man värmekärlekvänner. Näring och energi får man hämta från både matmotionsömn som riktigaviktigarelationer och trevligaskönaaktiviteter. Sortera bland kravenmåstenborden och viktighetsordningen och sök det som ger dig näring och energi. Medvetna val.
tack alex.
och jag försöker tänka "vad är viktigt" men jag är hemskt dålig på det.
tänker mer "jag ska bara" och dessa bara:n fyller så klart hela dagen och allt för långt in på kvällen.
eller brukade göra det, innan precis ALL ork tog slut och nu bara räcker till de mest grundläggande överlevnadssakerna så som äta, gå på toaletten, sova, shoppa (eehehe, nej, men måste ju erkänna att jag orkade det i dag och därför även gjorde det).
killmamman,
nej du har rätt, det kan få vara en period i livet.
jag tycker bara att alla andra verkar ha så mkt energi.
men å andra sidan kanske dessa andra upplever det som att JAG har energi, det var därför jag ville höra med er andra om ni också var trötta och bara var bättre på att ta er i kragen än vad jag är.
i filmerna,
försvann din av sig själv?
eller tog du till några särskilda medel?
fmi,
tack snälla!
illamåendemedicinen verkar hjälpa lite grann iaf, känner bara av det någon enstaka gång per dag och det är ju klart mkt bättre än dygnet runt som det varit fram tills nu.
kristina,
medvetna val, det ska jag verkligen ta fasta på.
PRIORITERA BORT och utan dåligt samvete välja BARA sånt som jag verkligen vill göra, inget att det jag känner att jag borde göra.
(förutom betala räkningar då.)
Jag känner att jag vill säga en sak ang magen. För alla kvinnors räkning på något sätt. Vi har ju skrivits lite förr, om än länge sedan så jag tror att du hör min ton som är vänlig. Visst finns det frekas of nature, men bortsett från de få, väldigt få så kan inte en mage som fött barn bli sig själv igen. Jag vet det men väntar fortfarande sju år och två barn senare liksom. Men varför? Jag fattar ju att den aldrig kan bli vad den var utan bara det den är. Använd. Den har fyllt sitt syfte på ett fint sätt och det syns. Nu kanske det inte var riktigt så du menade. Jag födde ju mina två rätt tätt och var nog inte helt återställd innuti liksom, och det var kanske mer så du tänkte. Men ifall det var så att du precis som jag gick och väntade på en likadan mage som innan utomjordingen i magen så kanske vi båda ska vakna nu och lukta på kaffet liksom ;-), inse att vi inte kan bli det vi var, bara det vi är. <3
Och trött är jag jämt. Har varit i närmare åtta år. Gud vilekn downer jag kom med nu då liksom, men va fan! Det ÄR jobbigt att vara förälder. Och råden du fått om att välja vad som är viktigt är kloka :-) Vi orkar faktiskt inte göra allt. Acceptera. Det är svårt. Var envis :-) Och snäll mot dig själv.
Hej Joanna,
jag har inte skrivit innan man nu, tamejtusan, vill jag göra det av två anledningar. Den första är för att säga grattisgrattis och hurra! till barn nummer2. Efter att ha spanat in här lite dåochibland har jag bekantat mig med Torsten och tänker att en fantastisk typ till i världen vore fint och ett syskon till honom borde (om han nu skulle verka bli en liknande typ som Torsten) bli alldeles makalöst fin. Så: grattis!
För det andra så tänkte jag på dig idag när jag också, döds-trött och oändligt långsam i tanken, satt och körde bil för att åka till ett styrelsemöte. Jag lyssnade på P1 (as always) och just denna morgonen gick programmet Kropp och själ och de pratade en kort stund om kroniskt trötthetssyndrom. Och - där kom tanken på dig in. Kan det vara något som kanske, kanske kan vara som förklaring till den stora trötthet du känner? Mitt råd, om du vill, är att du lyssnar och hör om den tjejen som intervjuas ger en liknande bild av vad du upplever. Kanske går det att få till en förbättring för dig för livet är bra mycket roligare om man inte är trött jämt kan jag tänka mig.
Igen: varmt lycka till, hoppas du får må bra och du kommer från och med om en vecka ha en bloggare i Gambia där jag kommer att göra en praktiktermin på en biståndsorganisation. Jag kommer fortsätta följa dig med glädje från Afrika´t.
Kram!
lisa,
tack så väldigt mkt för dina många fina ord.
måste genast lyssna på kropp och själ, det låter onekligen som en möjlig förklaring.
jag vill gärna vara så glad som det bara är möjligt!
och mitt varmaste tack för att du tog dig tid att både tänka på mig och berätta för mig.
afrika låter oerhört spännande, jag hoppas att det blir en bra upplevelse för dig.
kram!
Magen och du ser väldigt fina ut! Grattis till tvåan, och lägenheten!
Skicka en kommentar