Min fina pojke.
Vårt underbara barn.
Han sjunger hela tiden, gör egna texter till barnvisorna, eller helt nya sånger till exempel om den när han vill ha en till napp i sin hand.
Vi vet inte hur han vet det, men han berättar för oss om hajar och att de simmar i vattnet.
Frågar alltid var kyrkklockan är när vi går på stan, och vill fortfarande se klipp på tåg på youtube.
För några dagar sedan sa han sitt första förlåt.
Annars är det vanliga att han skrattar när vi säger aj, och lyssnar inte alls när vi förklarar att det gör ont och att man säger förlåt.
Men här om dagen.
Helt självmant sa han förlåt, mamma och kramade mig.
När han stampat mig på handen jag fylldes av så där mkt kärlek så att det sipprar ut genom tårkanalerna.
När vi går ut genom porten ropar han "hej bija häj komme ja!" för det är ju så i hans värld.
Allt handlar om honom.
7 kommentarer:
Awww...blir varm i hela hjärtat.
naaaw!
åh men gullegulle. blir sjukt sugen på att träffa er snart.
ja lisap kom kom!
jag drömde om att åka till gävle över en helg, men det var innan illamåendet samt foglossningen från helvetet började (dvs typ i slutet av maj tänkte jag så).
naaaw vad sött.
du gör det så himla bra, de här kärleksförklaringarna. Helt enkelt.
lisa,
hehe jaaaa.
magpies,
vad roligt att du tycker det!
Skicka en kommentar