Hur gör ni för att orka?
Orka saker.
Orka saker som att städa, leka med sitt barn, träffa vänner, eller någon enstaka gång rensa i garderoben eller annat valfritt skåp som alltid behöver rensas.
Jag börjar vara så less på denna ständiga trötthet, den har varat i två år utan att kännas lättare.
Redan när jag vaknar är jag trött, när jag ätit frukost vill jag helst lägga mig i soffan och vila.
Jag tänker ofta på saker jag vill ta mig för, åka iväg på utflykt eller organisera i skåpen.
Besöka museum eller gå långa upptäcksfärdspromenader i andra stadsdelar, åka till lekparker längre bort eller gå på bio en kväll.
(Okej, bio vlll jag egentligen inte gå på, men det kanske har att göra med prioritering, hade jag överskottsenergi och tid i mängder kanske bio skulle kännas som något kul och inte bara tidsstjälande.)
Alltid slutar det med att jag skjuter upp det till en annan dag.
När jag är piggare.
(De kommer aldrig.)
Jag får snäll tröst från folk, de säger "du är småbarnsförälder, det är tröttsamt" men jag börjar tänka.
Att visst borde jag orka någonting i alla fall?
Inte med hjärtklappning stoppa in tvätt i tvättmaskinen.
Eller klä på mig med största möjliga kraftansträngning.
Knappt ens orka krama om min käraste när vi passerar för det hindrar mig ju från att störta i soffan.
Läkaren gjorde två tester.
Om jag hade nog med järn och om jag hade problem med bukspottskörteln.
Och när det inte var fel på något av detta så var jag så klart frisk och kry och avbockad i hans bok.
Inte kan jag äta så fel att jag orkar så lite, och inte kan jag väl vara så överviktig att jag vill svimma så fort jag reser mig upp?
(Okej, lite överviktig men det finns ju runda hurtbullar också, jag är verkligen bara inte en av dem.)
Tar ni er bara i kragen, eller är jag den enda som är så här trött?
23 kommentarer:
Jag slutade ta hormonella preventivmedel och blev som jag var innan jag fick barn. Fortfarande trött emellanåt (för slutade ju inte med barnen), men vill och orkar göra 1000 ggr mer saker. Hoppas du hittar nåt sätt att bli piggare!
Vad tråkigt att doktorn bara tog två prover och såg dig som pigg och kry. Om du inte känner dig pigg och kry hjälper ju inte doktorns klämkäcka ord.
Jag har ingen aning om hur en sådan trötthet känns men hoppas också att du får hjälp att hitta någon lösning. För så trött ska du inte behöva vara att du inte orkar kramas eller så trött att du får hjärtklappning av att stoppa in tvätt. Kram!
tack eva-l,
enda preventivmedlet jag använt är några år av hormonsprial (hormonerna läcker ut betydligt mindre i kroppen än när man äter p-piller), och har inte haft den sedan innan jag blev med barn med torsten.
så vad kan det vara, vad kan det vara!
skönt att du blev piggare iaf.
tack anna!
visst borde man inte vara så trött?!
Hmm...Känner igen det där. Bra rutiner kring mat motion och sömn hjälper såklart.
Men just nu är jag i en kladdkakeperiod. Varken kul eller bra, jag vet.
Det får va så tills Plupps skola börjar igen.
Jag rekomderar dig verkligen att kolla upp kosttillskott hos hälsokosten. Dagens mat är urlakad.
Omega 3 från MOR epa hjälper mig med det mesta en del säger att rosenrot is the shit.
Och kanske ska du bara ändra inställning och släppa kraven och acceptera lite grann läget. Tror att man blir trött av alla borden...lite hipp som happ och 70 tals morssa stuket och good enough förhållningsättet gör det kanske lite mindre tröttsamt och att hämta hämta energi i de kärleksfulla relationerna och aktiviteter som när ens själ och att ha modet att be om hjälp!
Jag känner mig också trött. Min trötthet är en följd av utmattning på jobbet. Som sen smittat av sig till en allomfattande trötthet. Vissa dagar orkar jag inte ens äta frukosten innan jag dimper ner i soffan (jag äter alltså frukost i soffan). Andra dagar är det bättre och jag kan t.o.m. känna mig pigg och rensa och fixa en hel dag. (Det är kanske det värsta, att det är så upp och ner.)
Jag är sjukskriven just nu. Först drygt två veckor, sen fick jag drygt tre veckor till. Efter det har jag sagt upp mig och söker nu ett halvtidsjobb eftersom jag inte orkar något annat.
Jag kan absolut inte veta vad din trötthet beror på men det låter inte omöjligt att kunna vara någon form av utmattning? Det finns tester för sådant också...
Hoppas det löses sig, ta hand om dig!
Åh, jag känner med dig! Så där trött var jag under en period då jag höll på att jobba mig rakt in i väggen - jag orkade ingenting. Jag har följt din blogg under många år nu och jag tänker att det är inte konstigt att du är trött - som avslutade utbildning, praktiserade, flyttade och fick barn på en gång. När jag var sådär utmattad och fick gå hos Previa och lära mig om stress fick jag reda på att varje ansträngning kräver återhämtning, och ju större toppar utan återhämtning desto större blir trötthetsdalen efteråt. Kan det inte vara en sådan dal som du går igenom just nu? Kanske är det ok att du inte orkar så mycket?
Det som hjälpte för mig var att byta jobb och bli jättenoga med vad jag tog på mig att göra. En helg med mycket aktiviteter innebar två helger utan någonting. Min kille var jättefrustrerad på mig för att jag var så trött jämt och det kändes som att jag aldrig skulle komma ur det, men så en dag orkade jag göra två grejer på samma vecka och nu är jag tillbaka någonstans där jag var innan jag blev så trött.
Ett enkelt tips att testa är att göra en röra av färsk ingefära/citronsaft/honung, ca 1/3 av varje. Ta en tesked ca 15-30 minuter före maten. Om du har sur mage testa att ta det efteråt istället. Låter som att din mage och tarm inte orkar jobba som den ska. Då blir man ruggigt trött. Är du farlig på socker och kaffe? Det brukar bli mitt desperata sätt att bli pigg... Röran är en Ayurvedisk "medicin" och jag tycker den hjälper. Kanske du också skulle må bra av att äta lätta rätter, som kokta eller ugnsstekta grönsaker, soppor och röror. Givetvis kan du återgå till vården och be dem kolla fler värden, men de har ju sällan tid med folk som inte är ordentligt sjuka. Om du har råd och lust tycker jag du kan besöka en Ayurvedisk terapeut. Jag gillar att de behandlar med örter, mat och oljemassage. Inga konstigheter. Låter som att du har en sk kaphaobalans. Lätt mat och rörelse är att rekommendera. Yoga kanske? Det är lättsamt och balanserar.
Jo, en sak till! En vän till mig rekommenderar Mivototal från Hälsokosten. Det boostar alla kroppens behov.
Lycka till!
Jag håller med om Mivitotal i flytande form och så har jag tagit Spirulina ngn gång också.
... att bli tydlig med sina gränser, behov, önskningar och drömmar och mål brukar också hjälpa och att prioritera det som känns bra för en.
Jag är också trött och tänker att jag blir piggare när jag rör mer på mej. Av erfarenhet vet jag att det är så. Det behöver ju inte va regelrätt träning men att promenera har många gånger fått upp mitt flås så att jag känt mej mindre trött och orkat utan att behöva bita ihop. Exempel på när tröttheten känns ivägen: ig¨r var vi och tittade på ett torp en bit utanför stan då behovet av en egen täppa blir allt större ju äldre barnen blir. På vägen från visningarna åkte vi av en slump förbi en marknad med närproducerat ekologiskt, allt från mat till konsthantverk. Jätteskoj, tänkte jag men insåg sekunden därpå att jag inte skulle orka. Orka packa ur barnen ur bilen igen och gå runt på den där marknaden. Så vi åkte hem. Var sur på mej själv för att jag var så trött och tappade lusten till roligt. Ska försöka promenera mer i höst. Bra tid för det. Kram!
Kanske tröttheten kommer av att man lägger på sig att man ska vara så himla duktig - på alla områden? Som flickvän, som mamma, som anställd, som vän, som dotter, som kompis ... Och så ska man såklart hinna var duktig på att städa, laga mat, leka, baka, måla tavlor, hålla koll på mode, blogga ... Jag blir ibland väldigt trött av att vara så jävla duktig. Jämt. Det ÄR utmattande. Håller man ett högt tempo glömmer man ibland bort det där med att man ständigt kämpar med att upprätthålla nån sorts duktighet. Slår man en kväll huvudet i en takbjälke medans man dammsuger kanske det slutar med att man sitter och gråter på golvet för att man ställer såna höga krav på sig själv. Kram.
I bland orkar man inte...och detta ÄR frustrerande och jobbigt, då man ju vill vara en engagerad och aktiv mamma, livspartner och människa. Jag tror dessutom att kreativa och konstnärliga människor kan känna sig extra drabbade (tusen ideer, och saker man vill... kan snurra runt i huvudet! Det kan vara jobbigt!!) Mitt bästa tips är att ha sina "soffdagar": "Man behöver inte alltid hålla på" (och "gå an") är ett "mantra" som mina nu vuxna barn har fått höra av mig. Vänd tröttheten till något posiivt: Visa din son att det är helt ok, ja t o m rent hälsosamt, att dra sig tillbaka från "allt" i bland. VILA är inte bara ett vackert ord, det är också någonting helt livsnödvändigt i en värld som kan snurra alldelens för fort...Trötthet är tröttsamt att bära på - men i denna värld så behöver barn få lära sig detta livsnördvändiga att "dra sig tillbaka" emmelanåt...Däremot ska du ju vara vaksam så tröttheten inte har någon fysisk orsak, eller att det är ngn signal för någoning som inte ännu är i ditt medvetande. Att vara förälder innebär ju att man vill ha kontroll också ("är människor snälla med mitt barn, vad händer på dagis" osv - och detta är också väldigt uttröttande!). The bottom line är Njut hemmavid och dra er tillbaka från världen i bland, ni unga mödrar! Kramar fr Norrbotten, Jenny
jag orkar för att jag kör superrutiner med ungen så att han sover 12timmarsnätter. Jag fattar inte hur någon orkar ha barn som inte sover, jag tycker att det är asjobbigt ändå, hoho. Och nu ska jag inte vara såndär hemsk person som ba; det är aslätt att få ungen att sova. För det behöver det inte vara. Jag använde mig av Anna Wahlgrens Sova hela nattenkur och den är ren magi. Gladare bebisar får man leta efter
Vad fin du blev i håret! Man kan inte se på dig att du är trött. De ser så klar ut i blicken.
Jag är också trött hela tiden. Och jag vet inte vad det beror på. Eller visst, jag kanske borde lägga mig tidigare på kvällen. Och visst, ungarna vaknar då och då på natten. Jag borde kanske äta bättre och träna. Jag vet inte.
när man har barn är tempot hela tiden på topp.
Det var längesen jag kommenterade här. Men jag läser och inspireras otroligt. Ibland har jag tänkt, hur orkar hon vara så pigg och sprudlande engagerad? Och varför är inte jag så då? Haha, nä usch det är inte roligt att vara trött. All styrka till dig! Detta blev långt. sorry, Kram!
Man kan bli trött av många olika saker.Jag sökte hjälp hos läkare i 10 år för min trötthet. Från att ha blivit erbjuden lyckopiller, till att en dietist frågade om jag var nöjd med diagnosen colon irritable. Jag blev hjälp för ett år sedan då jag lyckades träffa på en läkare som gav mig en diagnos. Min ämnesomsättning var för låg. Så nu tar jag ett litet pyttepiller Levaxin och är på bättringvägen.Du får inte ge upp om du känner att något är fel. Det är du som bäst känner till din egen kropp.
/ Hella
Efter fyra års svår utmattning har jag kommit ur Den Stora Tröttheten. Har lärt mig massor på vägen, om kost, sömn, signalsubstanser och kroppens språk, men den viktigaste lärdomen är nog ändå att sluta sträva emot tröttheten. Bäst är att kapitulera inför den och vara just trött. Vila. Och vila igen. Och igen. Så länge du strävar emot tröttheten hänger den kvar. Vila, sov, gäspa. Försök be din käresta om tid för det, med löftet att du en dag tittar ut på andra sidan. Och - du kan behöva lite järntabletter oavsett vad läkaren säger. Själv låg jag precis över det nedre värdet, och ansågs 'frisk' enligt skolmedicinen. Så fort jag tog järn blev jag piggare.
Kram Sofia Läsare
Nej så trött ska man inte behöva vara tycker jag! Även om jag själv är det i perioder. För mig hjälper det absolut bäst att regelbundet motionera, så fort jag halkar ur den rutinen så blir jag ofantligt mycket tröttare. Men det gäller ju att orka börja också.
Hemskt med folk som ställer diagnoser på nätet, men jag tror, som någon skrev tidigare, att det helt enkelt kan vara en reaktion på några krävande år utan återhämtning. Det pratas så mycket om att folk blir utbrända och går in i väggen, men det finns ju mycket lindrigare varianter; man kan bli utmattad för att man haft för mycket kring sig, punkt. Min väninna har haft en sådan period, hon är också småbarnsförälder och sökte som du hjälp för olika diffusa symptom, trodde hon hade en infektion i kroppen och gick sen över till att vara övertygad om att hon hade järnbrist alternativt b12-brist. Hon blev sjukskriven på heltid i en månad, och gick sen över till att börja jobba halvtid tills vidare (men tackade nej till de antidepressiva hon blev erbjuden: hon var låg och orkeslös för hon var slutkörd helt enkelt; hon fick dock möjlighet att prata med en terapeut på vårdcentralen för att få hjälp att hitta vettiga strategier för att klara av vardagen). Nu mår hon mycket bättre, även om hon fortfarande får tänka på att sänka ambitionsnivån och försöka ta det lugnt när hon är ledig. Så för henne hjälpte det att kroppen fick vila i kapp ett tag. Vad jag försöker säga med den här långa utläggningen är att det kanske kan vara ett alternativ – att bli sjukskriven ett litet tag, vilket ju faktiskt också kan vara väldigt smart i förebyggande syfte, för att förhindra att man trillar dit på riktigt lite senare, när man nött ner orken helt.
Sen kanske det inte alls är vad du behöver, sånt vet du ju bäst själv såklart.
Lycka till och kram från h som läser, men kommenterar dåligt
Oj det här hade jag inte läst. Lämnar min teori om några timmar, när vi sitter och svullar på det där fiket!
Hej!
Jag kan verkligen känna igen mig i det du skriver. Jag började jobba efter min utbildning för tre år sen, på ett krävande och utmanande heltidsjobb. Som dessutom låg 2 timmar hemifrån en väg, vilket ledde till 8 timmars arbetsdag och 4 timmars pendling varje dag. Ambitiös och ung som vill göra bra i från sig i kombination med extremt långa dagar ledde för mig till att jag blev helt sjukt trött. Jag orkade verkligen ingenting. Eftersom jag oftast inte var hemma förän halv åtta på kvällen och var tvungen att stiga upp kl 5 hade jag ingen tid över till att umgås med såna jag tyckte om (t.ex. min karl och mina vänner) eller att träna. Alla saker som jag tidigare tyckt varit roliga blev helt plötsligt till måsten och skitjobbiga och det blev otroligt jobbigt att boka upp alla helger inom en överskådlig framtid för att hinna med.
Min lösning på det hela var att delvis byta jobb. Jag jobbar halvtid där idag och halvtid på ett annat ställe med kortare pendlingsavstånd. Jag fick också tvinga mig själv att inte boka in mer än en jobbgrej på kvällstid i veckan, att inte boka upp helger med massor av grejer samt att verkligen prioritera att träna. Jag var långt ifrån så trött som du beskriver och jag har inga barn. men jag tror det är symptomatiskt för tjejer tyvärr, att efter utbildningen vilja presetera så mycket och så bra, samtidigt som vi förväntar oss att kunna upprätthålla samma sociala aktivitet som vi hade när vi pluggade/levde på ett annat sätt. Som någon skriver häruppe är det jätteviktigt att ta sig tid att vila och kopplla av, och att inte hymla med det. Stäng av mobilen och datorn, stick ut i skogen, pyssla, sy, gör nåt helt annat än det du brukar på dagtid/jobbet och som du tycker är roligt. Om det är att bara ligga på soffan och sova en helg så gör det. Umgås bara med de du verkligen tycker om. Säg nej till sånt du verkligen inte måste göra. Du kanske kan försöka gå ner i arbetstid? Att bara jobba 5-6 timmar om dagen kanske kan kännas skönare ett tag?
En äldre kvinna på mitt jobb sa också något klokt till mig på detta temat: "Du får antingen säga upp dig, eller acceptera att bli lite,lite sämre på allt"
Hoppas att du och din karl kan hitta någon lösning som funkar för dig och din familj.
Kram och lycka till.
Hmmm, jag är 40, jobbar heltid, har två barn, löptränar regelbundet, går upp pigg kl 5 varje morgon och Nej, jag känner mig aldrig trött (jo förresten, när jag går och lägger mig på kvällen).
Jag tror att det har med min regelbundenhet att göra. Jag går upp samma tid varje vardag, äter frukost, lunch och middag samma tid. Hämtar barnen samma tid osv, osv. Äter bra mat, dvs jag snålar inte på kolhydrater och fett, dricker väldigt sällan alkohol. Jag tror att regelbundenhet är en bra bas.
/Annika
Kan det vara en slags depression?
För mig har sånt med ffa alltför lite sömn att göra. Eller, lustigt nog, för mycket. Har upptäckt att sömn på ca 7-8 h gör mig piggast. Mer och jag blir seg och borta i huvudet, mindre och jag gör som du och vill sova efter frukost eftersom jag blev helt uttröttad bara av det.
Samtidigt går det till sig om jag får sova "naturligt" några nätter, vilket jag hoppas du har fått chansen till i alla fall någon gång de senaste två åren?
Annars skulle jag också säga det där med att ha överarbetat sig själv och inte tillåtit sig att vila tillräckligt. Jag höll på att bränna ut mig för några år sedan och är sen dess mycket mer noga med att boka in ingenting-tid.
Skicka en kommentar