2009/05/05

Om det evinnerliga fåneriet.

Jag har missat att Cecilia Blankens har flyttat sin blogg.
Och läste om det mest för att det i en annan blogg jag följer stod.
Om de fåniga kommentarerna hon fått.

Få.
Men än dock fåniga.

"Är nyfiken på hur du hinner med din bebis när så mycket tid verkar gå åt till att fixa ditt yttre (förutom idag då). Och tycker du att det är värt det med tanke på allt kräk, kiss, bajs, saliv, gegg som är en bebis livsuttryck? Lär du verkligen känna din bebis?"

"Jag undrar seriöst. Själv är jag mamma till en halv år gammal flicka och jag har inte smort in kroppen en gång sen hon föddes. "

"Hur mår ni när ni inte har senaste modeplagget? Vad gör ni om er lilla bebis spyr ner senaste shoppingväskan? För mig är det här att bli mamma en inre upplevelse. Och jag har inte brytt mig ett skit om hur jag ser ut sen hon föddes. Aldrig har jag upplevt sån frihet."

Varför är man en god mamma.
Den bästa till och med.
Bara för att man helt struntar i sig själv och sina egna behov?

Varför skulle det visa att man är mer engagerad bara för att man inte smort in sig på ett halvår (jag har inte "smort in mig" någonsin, gör det mig till en superkvinna då?)?
Eller för att man inte bryr sig alls om hur man ser ut själv?
Vad i detta beteende är det som gör dig till en god mor?
En bättre mamma än någon som gör motsatsen mot dig?

Jamen jag förstår att det går åt en massa tid när det kommer en bäbis.
Att man inte alltid hinner göra allt det där småpillet man hann innan.
Men om man nu hinner det.
För det gör ju uppenbarligen endel av mammorna.
Varför inte bara låta det vara okommenterat?

Det är ju så otroligt tröttsamt.
Diskussionen.
Att försöka må bättre själv genom att konstatera att andra gör ett sämre jobb?
Är det så taktiken är bakom dessa kommentarer?
Och att lägga in ord som "antifeministiskt" och "objektifierande" för att söka stöd till sina påstående i något man tycker borde hålla med en om att kvinnan inte ska bry sig om hur hon ser ut.

Förutom att bäbisar är olika och sover olika mkt och vissa mammor kanske har mer tid eftersom deras barn sover lugnt.
Eller att vissa mammor inte stryker alla bäbiskläder och städar noga och diskar undan efter varje måltid.
Eller bäddar sängen varje morgon eller vad som helst.
Förutom det.
Så är ju även mammorna olika.


Vissa vill gå in helt och hållet i att de fått ett barn de kan inte längre se någon mening i att göra saker som inte har direkt anknytning till deras barn.
Men vissa känner att de mår bättre om de får behålla lite av sina intressen sedan innan de blev mamma.
Och om det är att läsa böcker, gå på Friskis & svettis, sjunga i kör eller köra motorcykel på söndageftermiddagarna.
Så måste de ju få göra det.
Precis lika mkt som mammorna som mest bara vill sitta och titta på sitt barn.
Precis lika mkt som mammorna som tycker det är roligt med kläder.
Varför behöver det ens diskuteras?

Och förresten så går det snabbare att ta på sig ett stycke klänning och ett stycke strumpbyxa.
Än jeans, tröja, strumpor (oftast två till antalet) d
et kan ju vilken matematiker som helst räkna ut.

9 kommentarer:

Lina sa...

Läste de kommentarerna på hennes nya blogg förra veckan.. helt sjukt!!

hon fortsätter även: "...nagellack på en mamma med bebis låter livsfarligt! jag antar att du mikrar all mat och bara köper burkmat till din lille filur. själv har jag världens mest lätthanterliga goding som sover hela nätterna men lägga ner tid på mitt yttre skulle sno alltför dyrbar tid. det är ju HON som räknas nu! inte JAG! tycker den här bloggen verkar väldigt ytlig med konstigt fokus på hur mamman ska se ut. antifeministisk och objektifierande. ajöken"

Det är ungefär som den där tråden om barnvagnen... ;-)

Anonym sa...

Det här var något av det bästa jag läst på länge.

Det är för sorgligt med dessa kvinnor som måste klanka ner på andra för att kunna bekräfta sig själva. Borde de inte låta sina medsystrar vara ifred och istället kräva lite av (förlåt för att jag är hetronormativ) barnens fäder? Är man två som delar på föräldraansvaret får man gott om tid till att smörja in sig.

Lena L

Anonym sa...

hjälp, jag undrar nästan om de där kommentarerna är seriösa eller om det är någon som hittar på för att reta upp folk.
Själv har jag numer två barn, ett på snart fyra år och en bebis på tre veckor. Jag hinner med det mesta (inte sena krognätter fast sådana är jag inte intresserad av längre)som jag alltid hunnit med. Gå till frissan, måla naglarna, raka benen, smörja in kroppen, träna, laga mat, städa, styrka, hålla mig ren, sminka mig... barn sover, de är inte vakna dygnet runt. Det finns tid över till annat. Jag blir nästan lite rädd när jag läser sådana kommentarer som Cecilia Blankens fått, finns det verkligen folk som går så in i sina barn på det sättet? Det är lite bittertantsvarning över det hela, jag kan se och höra denna scen framför mig om 20 år
mamman - flytta hemifrån och skaffa dig ett eget liv?
barn - ja, jag har kommit in på läkarlinjen på annan ort
mamman - så du sviker och lämnar MIG nu? JAG som har offrat allt för dig, gett upp MITT liv för din skull. Vad har JAG gjort för att förtjäna detta. Är JAG inte värd mer? Älskar du inte DIN mamma längre? JAG slutade till och med att smörja in MIG för din skull...

/Annika

sys sa...

jag blir lite trött av sådana här diskussioner. jag har duschat idag och jag har rena kläder och jag har sminkat mig och blåst håret och jag har ett heltidsjobb och jag har tre ganska små barn, hus och en man.

man hinner det man hinner.

när jag var mammaledig prioriterade jag en god bok och en kaffekopp när bebisen sov. det var livskvalitet för mig. om någon annan vill lägga den tiden på att pilla med naglarna får väl hon göra det då. om vi fortsätter den här diskussioner hamnar vi i en diskussion om intressen, eftersom det som är intressant när man har fött barn: det är ju ens egna genuina, självuppfyllande intressen som blir det som man lägger egentiden på.

om man tappar lusten att sminka sig så är det HELT OKEJ. om man fortsätter att prioritera strumpbyxor så är det HELT OKEJ.

och lugna ner er, alla ni som inte har barn än. det är ju faktiskt så att man omprioriterar en massa grejer i livet när man själv inte längre än centralfigur och det kommer ingen undan: mamma eller pappa, modeintresserad eller inte. jag skulle vilja säga att man när man får barn ser sig själv, inte som oviktig, utan som allra viktigast för barnet, och därför är man beredd att "ge upp" delar som man tidigare varit. själv blir man ju en annan, det kommer man inte ifrån. och då väljer man att ta med sig olika bitar ifrån det tidigare livet. blir man dömd efter det att man fått barn, så måste man ju bli precis lika dömd som innan man får barn?

det kommer att utkristalliseras vilket ni väljer att ta med er in i föräldra-livet när ni får barn. och som sagt. det är ingen som ska lägga någon värdering i detta. smink eller kläder eller o-insmörjd kropp eller sunkiga mjukisbyxor. alla är lika bra.

det är verkligen inte ens utseende som visar om man bryr sig om sitt barn mer eller mindre- det hänger på annat ser ni...

Lina sa...

Du har helt rätt sys!
Det som är så sjukt är att folk orkar klanka ner på varandra så fort de har möjlighet (gärna anonymt).

Man behöver ju inte dömma någon för hur man väljer att leva sitt liv.

I så fall kan de ju konstatera att bloggen inte är ngt för dem och bara sluta läsa bloggen.

Men just att skriva att ngn är en dålig mamma för att man skriver om det (som man tom har som yrke)som man har som intresse.
Hmmm, känns lite bittert från deras sida att måsta ifrågasätta hur bra mamma någon de aldrig träffat är.

Alma sa...

åh herregu, jag visste inte att folk retade upp sig så mkt på cecilia blankens blogg/liv. skrämmade att det finns kvinnor, mammor, som sitter hemma och spenderar sina 'få lediga minuter' (eftersom ALL ANNAN TID går till deras guldklimp) på att tracka ner på någon som valt ett annat typ av liv/mammaliv. det är samma sak som att tala om för någon att de borde vara kristna och gå i kyrkan istället för att sitta hemma och spela TP eller att de borde jobba med fattiga barn istället för bokförning. Man gör val. Man är den man är. Men att vi kvinnor inte lärt oss att vi blir starkare tillsammans är något så sorgligt att jag vill slå sönder något. HURRA för olikheter-mammor, religon, klädsmak och arbete!

Anonym sa...

Jag känner mest sorg över att vi (kvinnor) inte kommit längre. På 1970-talet fick jag alltid försvara mitt val av att minska mitt arbete till halvtid. Är idag mycket glad över det valet, jag minns hur roligt jag hade tillsammans med barnen o deras lekkamrater o med de mammor som fanns hemma. Idag är min pension lägre (men det är en annan historia). Fram för individuella val.

lisa sa...

fan vad sjukt än om man ahr en bebis så hinner man ju ta hand om sig själv lite.

Drömma-Lotta sa...

Intressanta tankar...
Själv har jag inte läst Cecilias blogg men tänker att saker som sagts ovan förändras när man får barn, visst. Men den förändringen är inte heller konstant.
Det är så förbaskat olika både mellan mammorna och bebisarna vi kanske får.
Med första barnet gick jag i morgonrock och njöt av det i flera månader.
Med 4:e barnet njöt jag och gick till jobbet med henne i bärsjal direkt efter förlossningen i princip. Visst var det jobbigt, men båda de liven var jobbiga.

Folk tror att jag står och fixar mig länge bara för att jag har en blogg och använder mig själv som modell oftast.
Jag kan avslöja att min morgon som ensamstående 4 barnsmorsa går åt till dusch och hårtvätt i hett vatten à 10 min, fixning med smink och puffning av lockarna 10 min samt påklädning 1 min. Max. resten till att föda och hjälpa kidsen.

Jag är helt enkelt: naturligtsnyggytligochdettaringentidfrånminabarnalls ;)

Ps, jag tror att inläggen är gjorda av någon som vill provocera bara.