Om humöret.

När man är gravid.
Får man ofta höra att humöret beror på hormonerna.
Jag har inte fått höra det en enda gång mitt humör.
Är ganska eldigt ändå.

Jag har heller inte känt av några nämnvärda humörsvängningar annat än att jag kanske.
Kan vara lite argare inombords än tidigare.
Men alla blir nog lättretliga.
När de inte sover ordentligt och jämt har ont.
I veckor och månader jag menar humöret efter såna förhållanden beror ju inte på hormonerna.
Det beror på att man inte är mer än människa.

i dag är jag i alla fall:
Fullkomligt uppgiven.
Över min tyngd över min värk över att jag kallsvettas och inte kan ha ett enda klädesplagg som känns skönt nog mot kroppen.
Helst vill jag ligga i badkaret dygnet runt men värmen från vattnet.
Jag vill ha det hett.
Gör mig alldeles yr och tung så då går inte det heller.
Jag trivs helt enkelt inte.

Och jag vill ha allt jobb klart.
Så jag kan ligga en hel dag i soffan (fast ännu hellre i vilfåtöljen mina svärföräldrar ska komma upp med) utan att ha något.
Alls.
Att tänka på.
Bara låta pulsen gå ner lite, småpyssla med saker bara för att jag vill och inte för att något har en deadline.

Det vill jag.
Nu däremot.
Ska jag träffa min käraste på en kort fika så att vi får ses lite i dag efter jobbet.
Åker han nämligen bort.
Det vill jag också.
Träffa honom alltså, inte att han åker bort.