Om det stora rummet och kameran.

Stora rummet blir större ju fler kartonger min käraste packar upp.
På fredag kommer det ett matbord som ska stå där kartongerna nu står.
Äntligen har vi plats att bjuda på stormiddag!

En dag har gått av sjukskrivningen och jag känner mig så glad.
Lättad.
Det blir inte lika jobbigt när jag vet att allt jag behöver ha energi till är:
stiga upp på morgonen (knappt ens det)
gå på toaletten
koka te

Bara så sent som för två veckor sedan.
(Eftersom jag förra veckan låg hemma sjuk.)
Gjorde tröttheten på kvällen mig ännu mer stressad och trött.
För jag visste att jag behövde en massa energi för att orka även nästa dag, och när skulle jag hinna samla ihop den?
Inte på några få kvällstimmar med en tvååring iaf.

Känslan av en chans att komma ikapp får mig nästan att sitta och småle i soffan.

Och Torsten gillar verkligen att fota med kameran, må hända för att han ser mig hela tiden fota?
Stup i kvarten.