Om nya kvarteren.

Våra nya kvarter är mkt trevliga att promenera i.
Det har vi gjort tidigare också så klart, när vi hälsar på, eller rent av intagit för en hel sommar, mina svärföräldrars hus.

Förra torsdagen höll vi oss undan.
För att den yngre av oss skulle slippa se alla ägodelar bäras iväg av främmande män.
Vi tänkte att det kanske skulle vara jobbigt, jag tycker nästan själv att det är jobbigt.
Inte det där med bära iväg och främmande män, jag kan ju tänka framåt och vet att de ställer på nya stället.
Men att hemmet intas och utplånas och förs vidare.
Det kan vara jobbigt.

Torsten ville bestämt åka Saltsjöbanan.
"Saasöbanan."
Så vi gick längre än till bussen och vi pausade på stenar och bänkar och tittade på alla vackra höstfärger.
Och efter drygt en timme kom vi fram, det som normalt tar mig tjugo minuter.
Men vi hade inte bråttom.
Vi hade en dag bara för oss själva, utan tider och stress.

Det var riktigt lyxigt, särskilt när jag jämför med den andra hälften av äktenskapet som stannade kvar i kaoset.