Som av en händelse.
Har jag en ny brosch, den är fin och rödorange och väldigt art deco.
Jag vill klä mig fint och låta den skina!
Just nu är jag dock i det där stadiet av graviditet där allt som omgivningen ser är magen.
Som höggravid är man inte en gravid kvinna, man är en enda stor mage som folk tror ska explodera när som helst.
(Utom många på tunnelbanan, för dessa är gravida kvinnor fullkomligt osynliga.)
7 kommentarer:
Nydelig brosje!
Skulle ønsk folk generellt hadde bedre folkeskikk.Særlig på offentilige transporter.. Heldigvis opplever jeg gode øyeblikk med vennliginnstilte mennesker også ;)
Ønsker deg en fin adventstid!
Åh, hatar att be om plats på tunnelbanan! Istället står jag och tittar rakt fram och låtsas som ingenting, fast det gör så ont.
Vi verkar ha olika erfarenhet av det där. När jag varit gravid blev jag snarare förvånad över hur vänligt behjälpliga folk var. Speciellt glatt överraskad blev jag över hur pass många unga killar (gissar 90-talister) som reste sej från sin plats för att ge den till gamla mamma (=jag). Hoppas att du även får uppleva detta ibland. Snygg brosch förresten!
hej Joanna
har du fått mitt mail?
hälsar Annika
Ingen har någonsin rest sig för mig på tunnelbanan när jag var gravid, men jag har ju haft lite otur och varit som mest gravid på vintern när magen inte syns riktigt lika väl under alla kläder och jackor.
med et lkent sinn,
ja visst är det så!
de där vänliga gesterna upplever man, och då glömmer man för en stund alla dåliga.
och tack detsamma.
äntligen advent!
linda,
samma här, jag frågar aldrig.
försöker däremot se väldigt trött och gravid ut, och sända ut signaler om att de som sitter är själviska.
men jag vet ju att det inte kan vara lätt att förstå att det kan vara fysiskt jobbigt att vara gravid, eller att det är det till den grad som det faktiskt är.
det funkar nog aldrig, det är bara såna som själva varit med om smärtsam graviditet som ställer sig.
och de som haft en smärtsam graviditet i sin närhet kanske?
jenny,
vad skönt för dig!
man blir glad när folk ger en sin plast.
ibland blir jag rent tårögd av tacksamhet.
jag har nog lite både och i erfarenhet, vissa dagar reser sig alltid någon, andra är jag fullkomligt osynlig.
annika,
yes!
tack!
anna,
nej, det är nog lite svårare att avgöra när man har en stor jacka och en ännu större sjal.
jag är däremot så pass beräknande att jag alltid föser jacka och sjal åt sidan, och ibland till och med petar de sittande med min mage.
jag säger peta, om om den vore liten som ett finger, men vi vet ju alla att det blir mer av en brys knuff när en höggravid mage kommer farande.
utrolig fint smykke!
jeg pleier å reise meg for gravide hvis jeg er sikker på at de er gravide.
men hvis jeg ikke er helt sikker, så er jeg litt redd for å reise meg for noen som bare har spist litt for mange kjeks og det hadde jo vært pinlig!
Skicka en kommentar