Men ibland kan det få mig att känna mig hemskt ytlig.
"Hur orkar du?" kan någon fråga, och syftar på att jag trots bäbis i magen och foglossning ändå kommer till jobbet med samma typ av kläder som annars.
Det är väl i all välmening frågan ställs, och kanske rent av med beundran för att de själv aldrig skulle orka?
Så det är mer i mig felet ligger när jag i denna fråga läser in en anklagelse.
Om fåfänga.
Men när ni ser mig i fina kläder och själv önskar er en piffig gravid-stil, tänk då på detta:
Det tar lika lång tid att ta på sig en ful klänning som en fin.
13 kommentarer:
Hahaha:)
True!
Jag gillar dig Joanna!
Så har jag faktiskt aldrig tänkt men ack så rätt du har!
Så sant, men hos mig ligger problemet i att hitta fina kläder som passar på min jätterumpa och jättemage. Och inte är för stora upp till för jag har inga jättebröst...Jag orkar inte sy själv just nu. Men ibland skäms jag verkligen för att jag går ut som jag gör, vet inte om det är för att jag är gravid eller för att jag bara blivit lat, äldre och inte orkar bry mig längre fastän jag vill.
stitch or die,
jag vet ju inte dina mått så klart, men eftersom jag själv verkligen inte är någon sticka så vet jag att det går.
min rumpa är mkt bred, min mage har inte varit platt sedan jag var typ femton, och nu när jag är gravid tycker jag mig ha gigantiska c-kupor, men annars inte särskilt stor byst.
så det borde gå!
men jag vet, det är fan inte lätt alla gånger.
man kanske lär sig tillslut vilka modeller man inte ens ska bry sig om att prova?
eller så kommer du hit och hämtar halva min garderob, jag behöver ändå inte så många kläder som jag har (även om jag älskar dem).
Du är alltid så fin! Du har verkligen rätt i det där att det tar lika lång tid att ta på sig en trasa som något flott. Så många som inte tror det.
Jag var förresten och provade den där sagolika klänningen från KappAhl som du tipsade om för några inlägg sen. Mkt höga förväntningar hade jag, men blev tyvärr besviken. Tycker inte att den var särskilt bra sydd och dessutom kändes den lite solkig i färgen IRL. Attans, allt jag ville ha var lite 20-talsflärd.
Amen snyggo! Så resonerar jag också. Har också fått höra den där "men hur hiiiiinner du? Jag "hinner" inte klä mig fint, jag sparar tid på att göra det. Det är en evinnerligt tidsödande uppgift och gå omkring och lida över att man känner sig ful
Den poängen satt som en smäck. Håller med!
DU. ÄR. ASSNYGG. SOM. VANLIGT.
Du har så rätt! Och det är väl så att man mår lite bättre om man känner sig finare också? Så är det för mig i alla fall.
Så sant! Och den där kommentaren, "hur hinner du?", det är faktiskt (medveten eller omedveten) härskarteknik. För man går inte därifrån upplyft när den fina komplimangen trycks ner av en anklagelse (omedveten eller inte, som sagt). "Hur hinner du? Ja, du måste ha mkt tid som kan lägga den på utseendet! Jag önskar att jag också hade den tiden." Alla (kanske) välmenande kommentarer, men fortfarande faktiskt rätt elaka mot den som de riktar sig mot. Jag brukar ofta ofta ofta få höra (aldrig på jobbet, men annars) "värst vad du var uppklädd". Den är inte heller helt snäll, som om jag gjort fel någonstans. Har lärt mig att svara "Jag vet! Jag är alltid lite för uppklädd, men det är bara för att jag gillar att känna mig fin." Eller ngt i den stilen. Med ett leende.
de där visdomsorden skall jag ta till mig även om jag inte är gravid. Vaknar jag en morgon och känner mej lite nere vill jag bara gömma mig i stora varma kläder, eller nåt som ser lite anonymt ut, men sen blir man ju inte direkt upp-piggad när man ser sej i spegeln under dan.
Sen vill jag bara säga att jag aldrig tänkt att du är ytlig eller fåfäng, du är helt enkelt en inspirationskälla, enkelt å grejt som de säger på norska...
spunnet socker,
vad tråkigt att den inte kändes bra!
jag tyckte också att den var lite blaskig i färgerna men det kände jag inte gjorde något.
men då hade jag ju inte hunnit göra mig en bild av den utifrån pressbilden.
clara,
kanske kan det vara så att dessa människor har sina accessoarer så långt undanstoppade att det tar dem en evighet att leta fram dem?
då ta det lite tid.
själv har jag mina strödda över hela hemmet, så det är bara att hugga något glitter i farten, så blir jag vips lite tjusigare.
anna neah,
du vet vad jag pratar om!
alla dina klänningar, det är nog inte många som tar längre tid än ett par byxor och tröja, eller hur?
h,
TACK.
johanna,
så är det ju.
lite lite bättre, och ibland en hel ocean av skillnad.
helena,
"hur hinner du?" är nog värst.
den känns verkligen som en anklagelse, och skulle man läsa valfri tråd på familjeliv.se som berör kvinnans yttre, står dem som spön i backen.
jag får också höra att jag är så finklädd.
"det ser ut som att du ska på nyårsfest allra minst!"
egentligen borde man kanske svara med "jaha, och du ser ut som du sitter ute i stugan och just ska till att hugga ved", men det gör vi ju aldrig för det vore för ohyffsat.
kanske är det som med smalhet? folk tror att man kan kommentera det utan problem, för att det är något alla vill uppnå?
smal vill alla vara, det kan väl ingen ta illa upp av att höra?
och då på samma sätt tänker att alla vill väl vara fina, vi kan kommentera det hur ofta, och på vilket sätt, vi vill, andemeningen är ju ändå en komplimang?
magpies,
ibland är varma stora kläder det allra bästa, så då kanske du ska ta just det, men vid såna tillfällen fungerar iaf jag så att jag måste väga upp det med en hög glittriga broscher.
det blir man också lite uppiggad av.
vad fint att höra att du inte ser mig som ytlig, eller ännu hellre som fåfäng.
tack! eller "takk!" som de säger…
Jag är nog bara lat, tror jag. Och dålig på att tvätta. Men ett riktigt trevligt erbjudande du gav! Det vore inte helt fel. Jag förstår dock att du älskar din garderob.
Ha det fint!
Skicka en kommentar