2011/11/22

Om barnen.

Jag funderar över nästa barn.
Hur aktivitetsgraden kommer att vara exempelvis.


Jag tänker att det vore prefekt om de matchade varandra.
I energinivå.
Hålla jämna steg och kanske trötta ut varandra lite?



Men å andra sidan.
Orkar man hans energi gånger två?

Rörelserna i magen säger mig att det nog bara är att förbereda sig.
Det är en ganska hög aktivitet redan.

8 kommentarer:

Anonym sa...

När är bebisen beräknad.

/ Nyfiken läsare

Regina sa...

Alltså det är tanken på att man själv kanske kommer fundera så här någon gång i framtiden som får en så himla exalterad. Vad fint.

Alex sa...

Man orkar!

Hela Konkarongen sa...

Ja, på något vis orkar man faktiskt! Ofta har jag märkt att barnen liksom går om varandra lite också. När den ena är inne i en jobbig period eller nåt, står den andra tillbaka lite - och tvärtom.

Tycker det är himla bra att du lyssnar på kroppen, och tar emot hjälp. Vet hur tråkig situationen är, men det är en kort tid det handlar om. All pepp till dig! :)

/Sarah

Joanna sa...

anonym,
i början av nästa år.
tycker av någon anledning att det känns för privat ens att nämna i en konversation med ytligt bekant kollega.
än mer till anonym på internet.
men det förstår du säkert, och i sinom tid märker du ju!

regina,
ja vad väldigt fint!

amo,
ja shit, man gör väl det.
förra gången eller redan innan förra gången tänkte jag "men hur klarar man sig på så lite sömn?" och även fast jag misstänkte att jag aldrig skulle göra det, så fattade jag ju ändå att man vänjer sig.
iom att det är så många som är föräldrar och så förhållandevis få som brakar samman (till hundra procent, kanske man ska tillägga?).

hela konkarongen,
hmm. då måste jag bli så typiskt mig och börja undra om man inte hellre vill ha allt och inget, istället för jämn ström?
fast man kanske inte skulle klara två, eller fler barn, som alla samtidigt är inne i trots- och skrik- och vägra sömn-faser.
eller det skulle man ju säkert ändå göra, men om man vore i en sån fast då skulle man antagligen vilja slå någon som mig som säger "vill man inte ha allt och sen inget".

tack för peppen!

Madeleine sa...

Det är så typiskt att syskon har olika energinivåer. Jag har iallafall låg och är mamma till ett kiddo än så länge!

Anonym sa...

Sitter här som en urkramad trasa efter att ha lämnat tre vilda älsklingar på förskola resp. skola, och jag längtar redan efter dem... love conquers all.

Joanna sa...

madeleine,
jag är glad att mitt barns energi ärvts från hans faders, så det finns iaf en vuxen i hushållet som har en ärlig chans att hålla jämna steg med honom.

anonym,
visst är det så.
hur trött man än är, alla erbjudanden om att någon ska komma och ha honom över dagen ger mig lite "ååh men jag vill ju".